Rädslan o smärtan jag döljer bakom masken min ,är för mig obeskrivlig .Kan inte sätta ord på den .Att vara stark har jag lärt mig genom åren och att dölja mitt måeende får mig att passa in i samhället .Jag har som tur var mannen min som finns vid min sida när det blir som svårast .Oftast får han mig att resa mig igen .Vissa dagar känner man en enorm tomhet i själen dom dagarna önskar man bara att man var luft ...Att kämpa tar en sådan energi från mig .Puss på er hoppet är det sista som överger en haha